Fågelmannen av Mo Hayder
Fenomenet Mo Hayder. Ah- jag kan inte hjälpa att tycka det. Det finns en surrealistisk magi i hennes böcker. Men även en grymhet som jag inte sett någon annanstan. Jag har precis läst ut hennes senaste bok Gone som är den tredje delen i hennes "Walking man" serie. Den är också den femte om komissarie Jack Caffery. Eftersom Mo Hayder tillhör en av de tre (kanske fyra) författarna som mitt hjärta klappar extra hårt för så krävs det en djupare presentation av hennes böcker.
Fågelmannen är Mo Hayders debut och den gavs ut 2000. Orginalnamnet är Birdman så för en gångs skull så är titeln rakt översatt. Jag placerar den här boken i thriller facket. Visst går det att säga att det är en deckare också men i mitt tycke är den för mörk och våldsam för att vara en klockren deckare. Tänk mer Se7en och När lammen tystnar. Den får ett sort psykologiskt grepp om dig som läsare och du fortsätter att läsa trots att vissa stycken får dig att rysa av obehag.
Handlingen utspelar sig i London och huvudpersonen är kriminalkomissarie Jack Caffery. Ni vet hur det är när man har läst ett antal böcker om en och samma karaktär- man utvecklar ett sorts förhållande till dem trots att de är fiktiva. Man går bredvid dem när de utreder, eller vad det nu kan vara, och delar deras känslor. Iallafall så finns det bara ett bra sätt att beskriva Jack på- han är en sexig men komplicerad ensamvarg. Nu kan det låta som en kliché och kanske är det så till viss del. Jack har en djup personlig tragedi som givetvis har format honom till den han nu är. När han var ung försvann hans äldre bror Ewan. Han gick iväg över järnvägsspåren bakom deras familjs hus efter ett gräl med Jack och efter det var han borta. I ett hus alldeles bodde även en dömd pedofil. Men inget kunde bevisas och Jack bär med sig sorgen och givetvis förtvivlan med sig upp i vuxen ålder. Han bor nu kvar i sina föräldrars hus och pedofilen, Penderecki, bor fortfarande kvar i sitt unkna hus.
I den här romanen får Jack uppdraget att jaga rätt på en mördare som mördar prostituerade kvinnor på löpande band. Liken har det gemensamma draget att de har sminkats, fått en blond peruk och kroppen stympad. En av de märkligaste skadorna är bröstförminskningar och ännu märkligare- de är gjorda efter dödens inträde. Och varför kallas mördaren för Fågelmannen då? Vore ett namn som Dockmakaren bättre? Jo, det finns en vidrig detalj till, en som verkligen binder samman alla offer; de har samtliga fått en liten, levande fågel instoppad i bröstkorgen. Varför undrar du kanske? En levande fågels kamp för att komma ur sin fångenskap kan liknas vid.... ett hjärtas vilda rusningar. Vedervärdigt ja, spännande oohja.
Jag vill inte avslöja för mycket av bokens handling eftersom jag istället vill uppmuntra dig att läsa den istället. Den här boken fick mig att bli äcklad i vissa, låt oss säga väldigt grafiska scener, det var så jag låg och kramade kroppsdelar för att skydda dem mot de skrivna orden samtidigt som jag grimaserade. Ibland är det nog bra att jag ligger ensam och läser. Den är oerhört spännande och det är svårt att förutspå vad som kommer att hända härnäst något som jag uppskattar mycket. Mo Hayder har inga spärrar i sitt skrivande och därför kan man inte lita på att hon inte trampar in på något ämne som känsligt. Som läsare vet man helt enkelt inte hur långt det hela kan gå men samtidigt så blir hon inte vulgär eller "för mycket". Jag är en känslig och kräsen läsare och jag kan bli förolämpad av böcker, tro det eller ej. Blir jag "osams" med en bok så kan det göra att jag aldrig mer läser en bok av samma författare. I vissa fall kan det vara författarens egna dryga personlighet som gör att jag vägrar läsa deras böcker (*host* Jan Guillou *host*). Ok, det var ett sidospår. Men läs boken för sjutton! Finns förmodligen på biblioteket och om inte annat så finns den som pocket. 39:- är ingen stor summa så gå och köp! Snart kommer ett inlägg om Trädens tystnad, nästa roman om Jack Caffery.
Handlingen utspelar sig i London och huvudpersonen är kriminalkomissarie Jack Caffery. Ni vet hur det är när man har läst ett antal böcker om en och samma karaktär- man utvecklar ett sorts förhållande till dem trots att de är fiktiva. Man går bredvid dem när de utreder, eller vad det nu kan vara, och delar deras känslor. Iallafall så finns det bara ett bra sätt att beskriva Jack på- han är en sexig men komplicerad ensamvarg. Nu kan det låta som en kliché och kanske är det så till viss del. Jack har en djup personlig tragedi som givetvis har format honom till den han nu är. När han var ung försvann hans äldre bror Ewan. Han gick iväg över järnvägsspåren bakom deras familjs hus efter ett gräl med Jack och efter det var han borta. I ett hus alldeles bodde även en dömd pedofil. Men inget kunde bevisas och Jack bär med sig sorgen och givetvis förtvivlan med sig upp i vuxen ålder. Han bor nu kvar i sina föräldrars hus och pedofilen, Penderecki, bor fortfarande kvar i sitt unkna hus.
I den här romanen får Jack uppdraget att jaga rätt på en mördare som mördar prostituerade kvinnor på löpande band. Liken har det gemensamma draget att de har sminkats, fått en blond peruk och kroppen stympad. En av de märkligaste skadorna är bröstförminskningar och ännu märkligare- de är gjorda efter dödens inträde. Och varför kallas mördaren för Fågelmannen då? Vore ett namn som Dockmakaren bättre? Jo, det finns en vidrig detalj till, en som verkligen binder samman alla offer; de har samtliga fått en liten, levande fågel instoppad i bröstkorgen. Varför undrar du kanske? En levande fågels kamp för att komma ur sin fångenskap kan liknas vid.... ett hjärtas vilda rusningar. Vedervärdigt ja, spännande oohja.
Jag vill inte avslöja för mycket av bokens handling eftersom jag istället vill uppmuntra dig att läsa den istället. Den här boken fick mig att bli äcklad i vissa, låt oss säga väldigt grafiska scener, det var så jag låg och kramade kroppsdelar för att skydda dem mot de skrivna orden samtidigt som jag grimaserade. Ibland är det nog bra att jag ligger ensam och läser. Den är oerhört spännande och det är svårt att förutspå vad som kommer att hända härnäst något som jag uppskattar mycket. Mo Hayder har inga spärrar i sitt skrivande och därför kan man inte lita på att hon inte trampar in på något ämne som känsligt. Som läsare vet man helt enkelt inte hur långt det hela kan gå men samtidigt så blir hon inte vulgär eller "för mycket". Jag är en känslig och kräsen läsare och jag kan bli förolämpad av böcker, tro det eller ej. Blir jag "osams" med en bok så kan det göra att jag aldrig mer läser en bok av samma författare. I vissa fall kan det vara författarens egna dryga personlighet som gör att jag vägrar läsa deras böcker (*host* Jan Guillou *host*). Ok, det var ett sidospår. Men läs boken för sjutton! Finns förmodligen på biblioteket och om inte annat så finns den som pocket. 39:- är ingen stor summa så gå och köp! Snart kommer ett inlägg om Trädens tystnad, nästa roman om Jack Caffery.
Kommentarer
Skicka en kommentar