25 år senare....

Inatt hände det äntligen: efter lite mer än 25 år har vi åter igen fått hälsa på i den lilla staden Twin Peaks. A place both wonderful and strange.

Jag vill inte spoila avsnitten för er i nuläget eftersom alla har säkert inte sett dem och jag tycker nog att de ska upplevas innan man läser om dem. 

Men vad tyckte jag då? Ja, det är helt enkelt ett myller av känslor: förvåning, rädsla, hänförelse, sorg. Men främst så känner jag en enorm nyfikenhet på vad som komma skall. Jag vill se vart de ska landa, vad som hänt alla bekanta ansikten som har befunnit sig i en fiktiv parallellvärld under större delen av mitt liv. Det blev kärlek vid första ögonkastet första gången som jag, som 11-åring, såg Twin Peaks på tv. Nu, när jag är 37 känner jag fortfarande samma kärlek och vördnad trots att jag var rädd för att elden hade falnat. Men den brinner fortfarande. 

Fire, walk with me.