Twin Peaks: The return #1
Och så hände det! Efter ungefär 26 års väntan så återkom min absoluta
favoritserie (sedan jag varit barn) till tv-rutan. Äntligen var Cooper
där igen. Skulle hans öde redas upp? Finns det ett lyckligt slut för
honom eller ska han för evigt vara fast i Black Lodge? Frågorna är
många.
VARNING! INNEHÅLLER SPOILERS (så läs inte om du inte har sett första avsnittet)
Känslorna var laddade när avsnitt 1 började (1 timme senare än utlovat) på HBO natten till måndagen den 22/5. Det blev en historisk dag på sätt och vis. Äntligen kom Twin Peaks tillbaka och jag tror jag aldrig varit så spänd (och nervös) inför en premiär någon gång förut. Vi fick se drömscenen där Laura Palmer förklarar för Cooper att de kommer att ses igen om 25 år. Sen, äntligen, kom de nya scenerna!
Carl Struyckens bekanta ansikte dök upp, i svartvitt, och bollen var verkligen i rullning.
Kunde jag förutse något av det som skedde? Nej, dessutom hade jag försökt att inte skapa förväntningar utan bara acceptera det Lynch och Frost hade skapat åt oss. Och hoppas att det var inspirerande och fantasieggande att titta på. För det var väl ändå det som lockade, den där första gången för 25 år sedan? Den senaste tiden har jag både varit med i radio och tv för att tala om den nya serien och alltid har jag fått frågan varför jag gillar Twin Peaks. För mig har det inte funnits ett konkret svar: jag var så ung när serien gick (11 år) och för mig så har Twin Peaks varit en ständig följeslagare under större delen av mitt liv. Jag önskar att jag hade haft insikten att berätta om hur serien kom in i mitt liv under en jobbig period. Vi hade precis flyttat flera mil från staden jag bott i hela mitt liv och jag hamnade utanför i den nya skolan. Twin Peaks blev nog ett alternativt universum där min bekymrade hjärna fick andrum. Att Cooper, Audrey, Albert och de andra blev några alternativa vänner då de fysiska saknades. Och sen rullade det bara på. Skolgången ordande inte till sig förrän jag blev vuxen och Twin Peaks fanns ju kvar: först på gamla vhs-kassetter och sedan dvd-boxen. Som ödets ironi tog jag min mastersexamen under pompa och ståt på Stockholms universitet den 19/5, fredagen innan premiären. Min skolgång fick sig äntligen ett avslut och början till ett ordentligt avslut av Twin Peaks tog vid.
En av de stora anledningarna till att Twin Peaks har växt för mig genom åren är tack vare internet. En av de första sakerna jag sökte (på altavista, om ni minns den gamla sökmotorn) var just Twin Peaks och jag hade disketter fulla med bilder, det oklippta manuset till Fire walk with me (som jag länge trodde var en fabulering av ett hängivet fan... tills jag såg Missing pieces som släpptes häromåret) och en massa annat jag tyckte var intressant från diverse sidor som var helt dedikerade till Twin Peaks. Jag insåg att det fanns en djupare mening, att det gick att analysera den här absurda men fantastiska världen. De gav mig alltså kunskapen att med rätt verktyg analysera min omvärld.
Som ni förstår så har Twin Peaks betytt oerhört mycket för mig genom åren och liksom David Lynch själv, så ser jag karaktärerna som mina vänner. I avsnitt 1 fick jag återse några av dem. Och det var ett kärt återseende. Det första avsnittet var absolut inte som jag förväntade mig men å andra sidan så visste jag inte heller VAD jag skulle förvänta mig. Men huvudsaken är att avsnittet gjorde mig nyfiken på vad som komma skall.
Cooper är nu på en resa ut ur Black Lodge medan mr C (Coopers onda doppelganger/dubbelgångare) är ute). Vi vet inte än så mycket om mr C, förutom att han verkar skaffat sig hantlangare och att han har aningens längre hår än vad Cooper brukar ha.
Ett mord på en bibliotekarie och en okänd man i Buckhorn (var nu det ligger) inträffar och plötsligt finns det en hel uppsjö av nya karaktärer. Vad har de här morden med Twin Peaks att göra? Bara Ruths (bibliotekarien) huvud samt kroppen av en okänd man hittas i samma säng i Ruths lägenhet och hennes hemliga älskare, rektorn på den lokala skolan, grips för mordet. Men inga kopplingar till Twin Peaks avslöjas.
Vi får återse dr Jacoby, som verkar bo i en husvagn i skogen, där han tar emot ett stort paket med spadar. Vad pysslar han med? Kommer vi att ens få reda på det? Kanske bygger han sitt hawaiianska paradis därute. Eller kanske pysslar han med något helt annat.
Samtidigt övervakas en glasbur i en skyskrapa i New York av en ung kille. Varför bevakas den? Den filmas dygnet runt och killen ska hålla ögonen på den konstant. Uppdraget finansieras av en okänd miljardär och bevakningen runt det hela verkar hård. Men så slipper en ung tjej in och under ett intimt möte blir de attackerade och dödade av något som dyker upp i glasburen. Vad sjutton var det som dök upp där? En varelse utan ansikte som ser ut att ha en kropp med kvinnliga drag.
Frågorna är oändliga efter det första avsnittet och fler kommer det att bli.
VARNING! INNEHÅLLER SPOILERS (så läs inte om du inte har sett första avsnittet)
Känslorna var laddade när avsnitt 1 började (1 timme senare än utlovat) på HBO natten till måndagen den 22/5. Det blev en historisk dag på sätt och vis. Äntligen kom Twin Peaks tillbaka och jag tror jag aldrig varit så spänd (och nervös) inför en premiär någon gång förut. Vi fick se drömscenen där Laura Palmer förklarar för Cooper att de kommer att ses igen om 25 år. Sen, äntligen, kom de nya scenerna!
Carl Struyckens bekanta ansikte dök upp, i svartvitt, och bollen var verkligen i rullning.
Kunde jag förutse något av det som skedde? Nej, dessutom hade jag försökt att inte skapa förväntningar utan bara acceptera det Lynch och Frost hade skapat åt oss. Och hoppas att det var inspirerande och fantasieggande att titta på. För det var väl ändå det som lockade, den där första gången för 25 år sedan? Den senaste tiden har jag både varit med i radio och tv för att tala om den nya serien och alltid har jag fått frågan varför jag gillar Twin Peaks. För mig har det inte funnits ett konkret svar: jag var så ung när serien gick (11 år) och för mig så har Twin Peaks varit en ständig följeslagare under större delen av mitt liv. Jag önskar att jag hade haft insikten att berätta om hur serien kom in i mitt liv under en jobbig period. Vi hade precis flyttat flera mil från staden jag bott i hela mitt liv och jag hamnade utanför i den nya skolan. Twin Peaks blev nog ett alternativt universum där min bekymrade hjärna fick andrum. Att Cooper, Audrey, Albert och de andra blev några alternativa vänner då de fysiska saknades. Och sen rullade det bara på. Skolgången ordande inte till sig förrän jag blev vuxen och Twin Peaks fanns ju kvar: först på gamla vhs-kassetter och sedan dvd-boxen. Som ödets ironi tog jag min mastersexamen under pompa och ståt på Stockholms universitet den 19/5, fredagen innan premiären. Min skolgång fick sig äntligen ett avslut och början till ett ordentligt avslut av Twin Peaks tog vid.
En av de stora anledningarna till att Twin Peaks har växt för mig genom åren är tack vare internet. En av de första sakerna jag sökte (på altavista, om ni minns den gamla sökmotorn) var just Twin Peaks och jag hade disketter fulla med bilder, det oklippta manuset till Fire walk with me (som jag länge trodde var en fabulering av ett hängivet fan... tills jag såg Missing pieces som släpptes häromåret) och en massa annat jag tyckte var intressant från diverse sidor som var helt dedikerade till Twin Peaks. Jag insåg att det fanns en djupare mening, att det gick att analysera den här absurda men fantastiska världen. De gav mig alltså kunskapen att med rätt verktyg analysera min omvärld.
Som ni förstår så har Twin Peaks betytt oerhört mycket för mig genom åren och liksom David Lynch själv, så ser jag karaktärerna som mina vänner. I avsnitt 1 fick jag återse några av dem. Och det var ett kärt återseende. Det första avsnittet var absolut inte som jag förväntade mig men å andra sidan så visste jag inte heller VAD jag skulle förvänta mig. Men huvudsaken är att avsnittet gjorde mig nyfiken på vad som komma skall.
Cooper är nu på en resa ut ur Black Lodge medan mr C (Coopers onda doppelganger/dubbelgångare) är ute). Vi vet inte än så mycket om mr C, förutom att han verkar skaffat sig hantlangare och att han har aningens längre hår än vad Cooper brukar ha.
Ett mord på en bibliotekarie och en okänd man i Buckhorn (var nu det ligger) inträffar och plötsligt finns det en hel uppsjö av nya karaktärer. Vad har de här morden med Twin Peaks att göra? Bara Ruths (bibliotekarien) huvud samt kroppen av en okänd man hittas i samma säng i Ruths lägenhet och hennes hemliga älskare, rektorn på den lokala skolan, grips för mordet. Men inga kopplingar till Twin Peaks avslöjas.
Vi får återse dr Jacoby, som verkar bo i en husvagn i skogen, där han tar emot ett stort paket med spadar. Vad pysslar han med? Kommer vi att ens få reda på det? Kanske bygger han sitt hawaiianska paradis därute. Eller kanske pysslar han med något helt annat.
Samtidigt övervakas en glasbur i en skyskrapa i New York av en ung kille. Varför bevakas den? Den filmas dygnet runt och killen ska hålla ögonen på den konstant. Uppdraget finansieras av en okänd miljardär och bevakningen runt det hela verkar hård. Men så slipper en ung tjej in och under ett intimt möte blir de attackerade och dödade av något som dyker upp i glasburen. Vad sjutton var det som dök upp där? En varelse utan ansikte som ser ut att ha en kropp med kvinnliga drag.
Frågorna är oändliga efter det första avsnittet och fler kommer det att bli.
Kommentarer
Skicka en kommentar