Aha-uplevelser i skräcken (personligt inlägg)
För några veckor sedan gjorde Vargtimme podcast ett inlägg på sitt instagram-konto om ett kommande Q&A-avsnitt. Nyfiken som jag är så ställde jag en fråga under inlägget och det handlade om när de hade haft en sorts "aha-upplevelse" när det gällde skräck, varför de gillar genren.
Den frågan kom inte med i avsnittet men de har istället svarat på instagram nu i dagarna ifall ni är nyfikna. Jag tyckte det var inspirerande att höra eftersom jag har aldrig haft skräckintresserade kompisar så mitt skräckintresse är nåt jag inte kunnat dela med någon. Det kan kanske låta sorgligt men jag har aldrig reflekterat över det på det sättet. Det är bara varit så det har varit. Men nu tycker jag det är jättekul när jag träffar andra som delar mitt intresse. Hursomhelst så bestämde jag mig för att göra ett eget inlägg i ämnet och längst ned så blir det en liten bonus med min topp-5 av filmer, böcker, tv-serier och skivor. Så ni får lära känna mig lite mer.
Jag har haft flera olika aha-upplevelser när det gäller skräck under min uppväxt. Däremot så finns det ingen specifik händelse som triggade mitt intresse för skräck. Jag är nämligen bara född sån, helt enkelt. Jag gillade monster direkt (OBS! fiktiva monster, inte människomonster) och ville helst ha dinosaurier, ormar och ödlor istället för dockor när jag var liten. Min första skräckfilm fick jag se när jag var 8-9 år och det var An american werewolf in England. Jag var förmodligen lite för ung för att se den relativt snälla skräckfilmen men ärligt talat så blev jag inte ärrad. Mina föräldrar tyckte nog att det var dags att jag fick se några riktiga monster och då i en film som hade häftiga effekter (enligt den tiden). Men innan jag såg den så hade jag redan börjat sluka antologier med spökhistorier, som riktade sig till barn. Såna böcker läste jag ofta och jag minns den där mysrysliga känslan av berättelsen som den avhuggna handen som var förbannad (cursed inte pissed off) och blev till aska när den lades mellan två biblar. Eller flickan som var ensam hemma och fick trygghet när hennes hund som låg under sängen slickade hennes hand (klintbergare). Känslan av ett litet adrenalinpåslag, hjärtat som bankar och att jag kröp djupare ner under täcket men att tryggheten ändå fanns där när boken slogs ihop, var en både otrolig och magisk känsla. Den känslan fastnade jag för tidigt.
Nästa aha-upplevelse kom 1996 då jag såg Scream på bio. Jag var 16 år och hade redan helt fastnat i skräckträsket och var lycklig att en ordentligt hajpad skräckfilm släpptes på bio. Jag minns att biosalongen var fullsmockad och stämningen därinne var elektrisk. Ni som har sett Scream vet att den börjar rätt intensivt med en ung Drew Barrymore som får en obehagligt samtal och stämningen stiger rätt snabbt. Jag kan säga att pulsen i salen var otrolig. Att folk omkring skrek och mannen som satt till vänster om mig mumlade att han inte klarade av det och vill gå ut- skapade nån sorts masshysteri (mild variant) och jag fick själv ordentlig hjärtklappning därinne. Det var faktiskt en helt otrolig bioupplevelse.
Nästa aha-upplevelse kom 2000 när jag hyrde The Blair Witch Project och såg den hemma. Slutminuterna var magiska och än en gång fick jag känna de där ekande hjärtslagen som jag lärt mig att älska. Då hade även internet gjort inträde i mitt liv och jag hade lyxen att ha det hemma. Jag besökte den officiella Blair witch-sidan ungefär en miljon gånger och läste allt jag kom över. Det var då jag föll för found footage/mockumentary-genren och sen dess så har jag nog sett de flesta som gjorts. Tyvärr är det mesta i den genren ren skit men är det bra så är det otroligt bra. Jag tänker faktiskt tipsa om bra filmer i den genren i ett separat inlägg. Men fram tills dess vill jag bara ger er rådet att undvika skitfilmer som Hannibal Holocaust, inte bara för att den är riktigt dålig utan för att de faktiskt dödar djur på riktigt i den. Det var nåt som chockade mig ordentligt.
Så det var mina aha-upplevelser, alltså svaret på min egen fråga. Berätta gärna era upplevelser i kommentarerna för det är faktiskt otroligt roligt och intressant att läsa.
Film (utan inbördes ordning)
1. Lost Highway
2. The Blair With Project
3. As above, so below
4. The Thing
5. Hellraiser
Böcker
1. Tokyo av Mo Hayder
2. The Hellbound Heart av Clive Barker (Hellraiser är 30 år!)
3. Jane Eyre av Emily Brontë
4. Agnes Cecilia av Maria Gripe
5. Det av Stephen King (separat inlägg om boken och filmen kommer snart)
TV-serier:
1. Twin Peaks
2. Hannibal
3. American Horror Story
4. Millenium
5. Arkiv X
(säsong 1 av True Detective borde även få plats här)
Skivor
1. Rammstein - Herzeleid
2. Massive Attack - Mezzanine
3. Lana Del Ray - Born to die
4. Twin Peaks-soundtracket
5. (inget album men flera av de hundratals singellåtarna som fyller min spotifylista)
Den frågan kom inte med i avsnittet men de har istället svarat på instagram nu i dagarna ifall ni är nyfikna. Jag tyckte det var inspirerande att höra eftersom jag har aldrig haft skräckintresserade kompisar så mitt skräckintresse är nåt jag inte kunnat dela med någon. Det kan kanske låta sorgligt men jag har aldrig reflekterat över det på det sättet. Det är bara varit så det har varit. Men nu tycker jag det är jättekul när jag träffar andra som delar mitt intresse. Hursomhelst så bestämde jag mig för att göra ett eget inlägg i ämnet och längst ned så blir det en liten bonus med min topp-5 av filmer, böcker, tv-serier och skivor. Så ni får lära känna mig lite mer.
Jag har haft flera olika aha-upplevelser när det gäller skräck under min uppväxt. Däremot så finns det ingen specifik händelse som triggade mitt intresse för skräck. Jag är nämligen bara född sån, helt enkelt. Jag gillade monster direkt (OBS! fiktiva monster, inte människomonster) och ville helst ha dinosaurier, ormar och ödlor istället för dockor när jag var liten. Min första skräckfilm fick jag se när jag var 8-9 år och det var An american werewolf in England. Jag var förmodligen lite för ung för att se den relativt snälla skräckfilmen men ärligt talat så blev jag inte ärrad. Mina föräldrar tyckte nog att det var dags att jag fick se några riktiga monster och då i en film som hade häftiga effekter (enligt den tiden). Men innan jag såg den så hade jag redan börjat sluka antologier med spökhistorier, som riktade sig till barn. Såna böcker läste jag ofta och jag minns den där mysrysliga känslan av berättelsen som den avhuggna handen som var förbannad (cursed inte pissed off) och blev till aska när den lades mellan två biblar. Eller flickan som var ensam hemma och fick trygghet när hennes hund som låg under sängen slickade hennes hand (klintbergare). Känslan av ett litet adrenalinpåslag, hjärtat som bankar och att jag kröp djupare ner under täcket men att tryggheten ändå fanns där när boken slogs ihop, var en både otrolig och magisk känsla. Den känslan fastnade jag för tidigt.
Nästa aha-upplevelse kom 1996 då jag såg Scream på bio. Jag var 16 år och hade redan helt fastnat i skräckträsket och var lycklig att en ordentligt hajpad skräckfilm släpptes på bio. Jag minns att biosalongen var fullsmockad och stämningen därinne var elektrisk. Ni som har sett Scream vet att den börjar rätt intensivt med en ung Drew Barrymore som får en obehagligt samtal och stämningen stiger rätt snabbt. Jag kan säga att pulsen i salen var otrolig. Att folk omkring skrek och mannen som satt till vänster om mig mumlade att han inte klarade av det och vill gå ut- skapade nån sorts masshysteri (mild variant) och jag fick själv ordentlig hjärtklappning därinne. Det var faktiskt en helt otrolig bioupplevelse.
Film (utan inbördes ordning)
1. Lost Highway
2. The Blair With Project
3. As above, so below
4. The Thing
5. Hellraiser
Böcker
1. Tokyo av Mo Hayder
2. The Hellbound Heart av Clive Barker (Hellraiser är 30 år!)
3. Jane Eyre av Emily Brontë
4. Agnes Cecilia av Maria Gripe
5. Det av Stephen King (separat inlägg om boken och filmen kommer snart)
TV-serier:
1. Twin Peaks
2. Hannibal
3. American Horror Story
4. Millenium
5. Arkiv X
(säsong 1 av True Detective borde även få plats här)
Skivor
1. Rammstein - Herzeleid
2. Massive Attack - Mezzanine
3. Lana Del Ray - Born to die
4. Twin Peaks-soundtracket
5. (inget album men flera av de hundratals singellåtarna som fyller min spotifylista)
Kommentarer
Skicka en kommentar