Flickan med majblommorna av Karin Wahlberg
Jag har haft en period då jag plöjt igenom de pocketböcker jag fått varje sommar genom min prenumeration av Damernas Värld. Än så länge har jag inte läst en enda av dem och jag tror till och med att jag har gett bort en del eftersom de aldrig har intresserat mig. Hitills har det varit av svenska författare och jag har en viss har/kärlek till svenska författare. Varför vet jag inte men jag gillar mer de engelska av någon anledning. Kanske är det för att för mig så är det svårare att skapa en naturlig dialog på svenska än på engelska. Eftersom jag är svensk så är jag mer mottaglig för skiftningar i språket tror jag. Men jag ska inte säga att jag är någon expert. Kanske är det bara en fix idé- det vore inte så konstigt när det handlar om mig. Men åter till boken.
Flickan med majblommorna är en kriminalroman som kom ut 2004. Jag har inte tidigare läst något av Karin Wahlberg så jag hade inga refernsramar eller större förväntningar. Handlingen är ganska så enkel- en gammal dam misshandlas så svårt i tvättstugan i ett hyreshus att hon senare dör av skadorna. Det är alltså den klassiska deckaren där vi söker efter gärningsmannen och motiven till dådet. Gärningsmannen är alltså i denna bok okänd- vi får inte ta del av dennes tankar eller känslor, han/hon är helt totalt okänd.
Boken har en mängd huvudpersoner, det finns många färgstarka personligheter i denna roman och deras liv och känslor ges mycket plats. Skulle inte deras liv och vardag finnas med så skulle romanen vara en tredjedel ungefär. Allt som händer spelar inte en stor roll i den huvudsakliga handlingen. Dvs man kan ta del av den kvinnliga doktorns vardag då hon är på besök hos den äldre dottern nere i Skåne. Inget speciellt avgörande för själva huvudhandlingen händer då- ingen 'aha' upplevelse eller något. Alla dessa personporträtt ger mig en känsla av att det är en fristående del i en serie- att det är karaktärer som återkommer; den kvinnliga komissarien med problem hemma, den kvinnliga doktorn som nyligen fått barn med en manliga polischef som hon snart ska gifta sig med, den yngre manliga polisen som är osäker osv. Personerna är alltså så fylliga att det känns som man kastas in i en handling som pågått innan romanen började. Men, det var inte svårt att lära känna dem eller sätta sig in i handligen- det var inget slutet sällskap så att säga. Nackdelen med så många levande personer är att det är svårt att hålla ordning på dem och det blir så mycket info om deras privatliv att själva bokens handling försvinner. Pocketen är ändå bara på 373 sidor. Det känns som att mycket kan ha skippats eftersom det ändå bara rann ut i sanden- som t ex ett vittnes förälskelse i den yngre, manliga polisen. Hon blir lite småbesatt och handlingen byggs upp lite så man tror att något ska hända men det bara - tja, det händer helt enkelt inget- kanske tas det upp i en annan bok, jag vet inte. Såna saker kan skalas bort enligt mitt tycke eftersom det blir poänglöst i en enda bok. Jag tycker visserligen om serier men jag tycker att varje bok ska behandlas som en fristående del även om det handlar om personer- boken ska kunna stå själv och inte bara luta sig mot välbekanta karaktärer.
Bortser man från alla personer och koncentrerar sig på den huvudsakliga handligen- nämligen mordet på den gamla damen- så tycker jag tyvärr att det blir lite för mycket olika trådar hit och dit. I ärlighetens namn så fick jag tänka efter ordentligt för att komma ihåg vem mördaren var och när jag väl kom ihåg vem det var så insåg jag att jag glömde bort motivet. Första personen som jag kom ihåg som mördaren var fel kan jag också tillägga. Orsaken var att det skickades ut misstankar runt nästa alla personer i närheten- den mystiske och känslokalle sonen samt de flesta hyresgäster i huset damen bodde. När sedan mördaren visade sig vara en karaktär som inte hade presenterats ordentligt så blev det en känsla av tomhet. Kalla mig tråkig men jag gillar när mördaren finns bland de personer som spelar med i intrigen- så man själv kan klura på vem det kan vara. När det är en helt okänd person så blir det lite som man blir dragen vid näsan- det blir som en joker som kastas in. Visst, mordfall kanske fungerar så i verkligheten men det här är ju ändå fiktion.
Titeln anspelar på en speciell person i handlingen, nämligen lilla Viktoria som cyklade omkull i närheten av huset och fick följa med en dam som höll till i ett gårdshus vid det aktuella hyreshuset. Viktoria sålde majblommor där när mordet begicks och kunde allstå ha sett mördaren. Läsaren får även följa med i i Viktorias liv- hennes mamma som jobbar sent och dennes pojkvän som utnyttjar lilla Viktoria sexuellt. För att röra till det extra så påstår mamman att en boende i det aktuella hyreshuset är Viktorias biologiska pappa men sen visar det sig att han inte är det. Det blir helt enkelt för mycket detaljer och dessa rör till den huvudsakliga intrigen. Dessutom ogillar jag att i baksidestexten så avslöjas det att Viktoria försvinner och då tror man att det givetvis inträffar ganska så tidigt i handlingen- tyvärr så inträffar det kanske när det bara är en tredjedel kvar. Slutet blir tyvärr också ganska så abrupt. Man får lite känslan av att 'oj, nu tar visst sidorna slut- jag måste avsluta'. Det slutar i ett förhör med Viktoria när hon avslöjar att Gunnar (mammans pojkvän) inte är så snäll ändå. Inget prat om mordet eller kidnappningen dock.
Helhetsintrycket är alltså rörig och det är ingen bok jag vill rekommendera. Visst, vill du ha några timmars läsning så läs denna men den är absolut ingen större läsupplevelse.
Flickan med majblommorna är en kriminalroman som kom ut 2004. Jag har inte tidigare läst något av Karin Wahlberg så jag hade inga refernsramar eller större förväntningar. Handlingen är ganska så enkel- en gammal dam misshandlas så svårt i tvättstugan i ett hyreshus att hon senare dör av skadorna. Det är alltså den klassiska deckaren där vi söker efter gärningsmannen och motiven till dådet. Gärningsmannen är alltså i denna bok okänd- vi får inte ta del av dennes tankar eller känslor, han/hon är helt totalt okänd.
Boken har en mängd huvudpersoner, det finns många färgstarka personligheter i denna roman och deras liv och känslor ges mycket plats. Skulle inte deras liv och vardag finnas med så skulle romanen vara en tredjedel ungefär. Allt som händer spelar inte en stor roll i den huvudsakliga handlingen. Dvs man kan ta del av den kvinnliga doktorns vardag då hon är på besök hos den äldre dottern nere i Skåne. Inget speciellt avgörande för själva huvudhandlingen händer då- ingen 'aha' upplevelse eller något. Alla dessa personporträtt ger mig en känsla av att det är en fristående del i en serie- att det är karaktärer som återkommer; den kvinnliga komissarien med problem hemma, den kvinnliga doktorn som nyligen fått barn med en manliga polischef som hon snart ska gifta sig med, den yngre manliga polisen som är osäker osv. Personerna är alltså så fylliga att det känns som man kastas in i en handling som pågått innan romanen började. Men, det var inte svårt att lära känna dem eller sätta sig in i handligen- det var inget slutet sällskap så att säga. Nackdelen med så många levande personer är att det är svårt att hålla ordning på dem och det blir så mycket info om deras privatliv att själva bokens handling försvinner. Pocketen är ändå bara på 373 sidor. Det känns som att mycket kan ha skippats eftersom det ändå bara rann ut i sanden- som t ex ett vittnes förälskelse i den yngre, manliga polisen. Hon blir lite småbesatt och handlingen byggs upp lite så man tror att något ska hända men det bara - tja, det händer helt enkelt inget- kanske tas det upp i en annan bok, jag vet inte. Såna saker kan skalas bort enligt mitt tycke eftersom det blir poänglöst i en enda bok. Jag tycker visserligen om serier men jag tycker att varje bok ska behandlas som en fristående del även om det handlar om personer- boken ska kunna stå själv och inte bara luta sig mot välbekanta karaktärer.
Bortser man från alla personer och koncentrerar sig på den huvudsakliga handligen- nämligen mordet på den gamla damen- så tycker jag tyvärr att det blir lite för mycket olika trådar hit och dit. I ärlighetens namn så fick jag tänka efter ordentligt för att komma ihåg vem mördaren var och när jag väl kom ihåg vem det var så insåg jag att jag glömde bort motivet. Första personen som jag kom ihåg som mördaren var fel kan jag också tillägga. Orsaken var att det skickades ut misstankar runt nästa alla personer i närheten- den mystiske och känslokalle sonen samt de flesta hyresgäster i huset damen bodde. När sedan mördaren visade sig vara en karaktär som inte hade presenterats ordentligt så blev det en känsla av tomhet. Kalla mig tråkig men jag gillar när mördaren finns bland de personer som spelar med i intrigen- så man själv kan klura på vem det kan vara. När det är en helt okänd person så blir det lite som man blir dragen vid näsan- det blir som en joker som kastas in. Visst, mordfall kanske fungerar så i verkligheten men det här är ju ändå fiktion.
Titeln anspelar på en speciell person i handlingen, nämligen lilla Viktoria som cyklade omkull i närheten av huset och fick följa med en dam som höll till i ett gårdshus vid det aktuella hyreshuset. Viktoria sålde majblommor där när mordet begicks och kunde allstå ha sett mördaren. Läsaren får även följa med i i Viktorias liv- hennes mamma som jobbar sent och dennes pojkvän som utnyttjar lilla Viktoria sexuellt. För att röra till det extra så påstår mamman att en boende i det aktuella hyreshuset är Viktorias biologiska pappa men sen visar det sig att han inte är det. Det blir helt enkelt för mycket detaljer och dessa rör till den huvudsakliga intrigen. Dessutom ogillar jag att i baksidestexten så avslöjas det att Viktoria försvinner och då tror man att det givetvis inträffar ganska så tidigt i handlingen- tyvärr så inträffar det kanske när det bara är en tredjedel kvar. Slutet blir tyvärr också ganska så abrupt. Man får lite känslan av att 'oj, nu tar visst sidorna slut- jag måste avsluta'. Det slutar i ett förhör med Viktoria när hon avslöjar att Gunnar (mammans pojkvän) inte är så snäll ändå. Inget prat om mordet eller kidnappningen dock.
Helhetsintrycket är alltså rörig och det är ingen bok jag vill rekommendera. Visst, vill du ha några timmars läsning så läs denna men den är absolut ingen större läsupplevelse.
Kommentarer
Skicka en kommentar